Vägen till livet

Tankar inför helgen
Fjärde söndagen i påsktiden
Vägen till livet

”Kör den direkt till soptippen och låt dom bränna upp den för den är ju helt trasig.” ” Det är ju hål överallt den är omöjlig att laga”. Det var hustrun som uttalade sig om vår lilla plasteka som hade slitit sig i en av höstens stormar och hamnat uppe bland stenarna vid stugan. Det såg verkligen helt katastrofalt illa ut för vår lilla båt, med stora hål både i fören och aktern.

Jag skrev en krönika förra hösten om vår lilla plasteka, som vi ärvt av min saligt hädangångna svärfar, om hur den i en av höststormarna slitit sig och krossats mot klippor och stenar. Det var ingen vacker syn som mötte oss den där septemberdagen i fjol höstas. Hustrun nästintill grät när hon såg hur båten såg ut. Ekan var ett känslosamt minne av hennes pappa, hur han noggrant hade putsat och vårdat denna plasteka. Nu låg den där bland stenarna och var i princip bara skräp, färdig för den sista färden till soptippen.
Jag beslöt mig för att göra ett försök att rädda den genom att jag drog upp den på land och tejpade igen så gott det gick alla hålen, därefter blåste jag dit fogskum och sedan drog jag iväg med båten till fastlandet. Lyckligtvis höll den ganska tätt hela vägen. Jag ringde Tord Söderberg på Automarina i Norrfjärden och frågade om jag fick möjlighet att komma och stå med den trasiga ekan på min båtuppställningsplats. Det gick alldeles utmärkt och till min förvåning sa Tord att vår eka var byggd av hans svärfar just på den här platsen.
Vilket sammanträffande! Hans svärfar hade byggt båten och min svärfar hade köpt den. Det kändes som om jag fått ett stort ansvar att försöka rädda den lilla båten. På ett sätt hade den fått komma hem till sitt ursprung, här vid Fjällströms båtbyggeri var den projekterad och byggd, nu skulle den få återuppstå till ett nytt ”liv”.
Till helgen kommer vi att behandla ämnet ”Vägen till livet.” I den föreslagna psalmtexten för söndagen skriver konung David. ”Han ger läkedom åt de förtvivlade och helar deras sår.”
Jesus säger i evangelietexten: ”Känn inge oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort för att bereda plats för er, så ska jag komma tillbaka för att hämta er till mig, för att ni att också ni skall vara där jag är.”
Det här textavsnittet använder jag ofta vid mina griftetal. Tänk att Jesus vill att vi ska vara där han är. Han vill föra oss tillbaka till vårt ursprung. Vi tänker att Guds kärlek till oss måste väl ha någons sorts gräns. Men nej. Nya testamentet vittnar om att Guds kärlek till dig och mig är korsets väg. Du och jag sviker honom gång på gång. Gud går så långt ner i sörjan av våra svek som det behövs. När allt hopp är ute med oss kommer han och drar oss upp ur fördärvets grop och sätter oss på klippan.
Liksom vår lilla plasteka var totalförstörd och skulle kastas på soptippen, så kommer Gud till oss och lyfter oss upp ur den djupaste dyn. Han vårdar sig om oss, han ger läkedom åt de förtvivlade och helar våra sår. Jesus tar hand om vår synd, våra sår, vår skam och skuld. Han skänker oss ett helt nytt liv tillsammans med honom. Han för oss fram till vårt ursprung. Han som formade oss, han för oss hem igen till det liv vi var tänkta att vi skulle leva. Han Jesus, är vägen till livet. Han säger själv i helgens text: ”Jag är vägen sanningen och livet”.
Inte en av sanningarna, inte en av vägarna, inte en av liven. Nej Han ÄR vägen, Han ÄR sanningen,
Han ÄR livet.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman
© 2017 Hortlax EFS Kontakt