Döden och livet

Tankar inför helgen
Sextonde söndagen efter trefaldighet
Döden och livet

”Men o se hemskt, ska döm leva dels de val gammal?” Orden kom ifrån min mormor när hon såg hur vi barn lekte. Det var hopp från taken, när vi lekte polis och tjuv, eller att vi slängde oss mellan träden och lekte Tarzan. Det var många farliga lekar vi hade utan att vi egentligen tyckte att de var farliga.
Mina minnesbilder från min barndom kommer ifrån mitt hem i Långviksvallen, vid Tavelsjöns västra strand. Där levde vi lite som Astrid Lindgren beskriver, i sina berättelser om Emil i Lönneberga, eller om barnen från Bullerbyn. Min upplevelse från denna tid är att vi var väldigt påhittiga när det gäller valet av lekar och hur vi genomförde dom.
Uppväxten präglades av att vi var många barn i vårt hem. Jag är nummer elva av tolv syskon.
I och med att vi var så många blev det helt naturligt att också barnen från byn ofta var hemma hos oss och lekte.
Cowboys och Indianer var en ofta återkommande lek där bland annat lilla syster råkade illa ut en gång. Vi tyckte att hon var för liten att leka med oss grabbar, men när hon absolut ville var med i vår lek, fick hon en gång vara Indian. Vi band fast henne vid ett träd i skogen och då kunde vi andra leka ostört. Men hon glömdes tyvärr bort när vi hörde mammas rop att det var mat. Alla skyndade vi oss hem och kastade oss ner vid köksbordet. Då frågade mamma,”Var är Åsa någonstans?” Skamset måste vi erkänna att vi glömt bort henne där hon var fastbunden vid ett träd i skogspartiet intill. Vi skyndade iväg till en högljutt gråtande lillasyster som vi fick bära hem.
Förhoppningsvis har hon i dag förlåtit oss för vår brist på omsorg och omtanke.

Texterna för helgen för oss in i tankar om döden och livet. I de fyra evangelieberättelserna finns tre stycken dödsuppväckelser nedskrivna. En handlar om en vän till Jesus, Lasarus, han och hans två syskon, de fick nu och då besök av Jesus. I berättelsen har Lasarus avlidit, sorgen och gråten är stor hos hans två systrar, ja också Jesus grät. Den andra berättelsen handlar om en änka i Nain som storgråtande är på väg att begrava sin ende son. Den tredje berättelsen handlar om en synagogeförståndare som fick höra att hans dotter var död. Jesus går hem till honom, och mitt i den storgråtande skaran tar han flickan i handen och ger henne livet åter.
Det är gråt som möter oss i helgens texter. Men Jesus går in i gråten, ångesten, smärtan och ger tröst. Ordet tröst kan i vissa sammanhang också översättas med, att börja andas igen. Jag tycker det är en vacker beskrivning på tröst.
Ni vet att när ett litet barn ramlar och slår sig, då kan de gråta så hejdlöst att de tappar andan. När barnet lyfts upp av sin förälder och får höra trösteord, då brukar de kippa efter andan och kunna börja andas igen.
När vi pojkar mötte vår lilla syster gråtande i skogen, och lösgjorde henne från bindningarna, då grät hon så att hon nästan tappade andan. Vi försökte trösta henne, men först när hon fick krypa upp i mammas knä, då kunde hon sluta att gråta.
Vet du att det finns en Gud som kan och vill trösta. Paulus skriver, ”Välsignad är vår Herre Jesus Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud. Han som tröstar oss i alla våra svårigheter.” Psalmförfattaren skriver, ”Se Jesu är ett tröstrikt namn.”
Det är i det namnet som vi, du och jag har vår tröst och tillit till inför livet, döden och evigheten. Hos honom kan vi, du och jag börja andas igen.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
© 2017 Hortlax EFS Kontakt