Bönen

Tankar inför helgen
Bönsöndagen
Bönen

Häromdagen såg jag en dokumentär om KarlGustav von Rosen på SVT play. Det var en väldigt intressant skildring av en oerhört modig mans bedrifter. Han dog vid ett av de många flyguppdrag han åtog sig genom åren. Han var en man som kom från societeten men som fick ett hjärta för de svaga i vårt samhälle. Han var en av dem som startade de så kallade ”matbombningarna” i dåvarande republiken Biafra vid sextiotalets slut. Han bistod även med ”matbombningar”, vid den stora svältkatastrofen i Etiopien, under mitten på sjuttiotalet. En luftens hjälte.

Vid den här tiden ställde Sverige upp med stora insamlingar för de svältande barnen i Biafra. Jag som är född på femtiotalet minns bilderna, som visade på utmärglade barn med flugor i ansiktet eller bilder på döda som var hoptorkade av svält. Dessa katastrofbilder finns fastetsade i min minnesbank.
Vi svenskar försökte att hjälpa till så gott vi kunde. Det fanns också en stolthet i vår nation att vilja hjälpa.

Vi hörde inte fysiskt ropen på hjälp, men bilderna och texterna vi kunde läsa, de var ett starkt rop till oss, djupt in i våra hjärtan. Det var en bön, ett rop från människor från en annan världsdel som träffade oss.

Sverige har varit ett föregångsland när det gäller hjälpsändningar och missionering av främmande världsdelar. I våra kyrkor har vi talat mycket om, att nu kommer dessa folk som vi har sänt vår hjälp till, hit till Sverige och de vill hjälpa oss.
Här i Piteå pågår det ett bönearbete sedan flera veckor tillbaka ute vid Storstrands kursgård. Den som fick oss att starta denna böneperiod, det är en kvinna från det forna Biafra. Hennes föräldrar överlevde svältkatastrofen på grund av det bistånd som vi svenskar nästan ensamma stod för. Kvinnan säger att hon har fått ett ord från Herren att komma hit till Piteälv, och be för vårt land och folk. Hon menar att Gud har sett till vårt land och den kärlek vi visat när vi skickat mat, förnödenheter, sjukvård och missionärer till dem som ropat efter hjälp.

Helgens tema är bön. Bön kan vara på olika sätt, det kan vara som de bilder jag fick till mig under sextiotalet från de svältande i Biafra eller från andra svältkatastrofer runt om i vår värld. Vi hör inte deras rop eller deras böner fysiskt, men vi känner i våra hjärtan att vi vill bistå och hjälpa med det vi kan. På samma sätt är det när våra barn hamnar i en någon situation där de behöver hjälp då kommer vi till undsättning, innan de ens bett oss om hjälp.
Så är det också med Gud. Han vet vad vi behöver, så säger Jesus i en av texterna för denna söndag. ”Er Fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det”.
Därute vid Piteälven beds det både tyst och högt för vårt land och folk. Ibland är det ett högljutt ropande för landet, ibland är det bara tyst och någon liten suck kan höras.
Karl Gustav von Rosen han hörde ropen från en annan världsdel och blev till ett bönesvar för miljoner människor.
Jesus har lovat, att när vi möts till bön, då ska han vara närvarade mitt i bland oss. Men han ska också höra oss om vi stänger in oss i vår kammare, och ber i ensamheten. För det är ändå så, att vi egentligen inte vet, hur vår bön ska vara, men att Guds Ande, stöder oss i vår svaghet, han vädjar för oss med rop utan ord. Paulus skriver i episteltexten att, ”Han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”
Var frimodig i din tysta, eller högljudda bön, Gud hör ditt rop, Gud hör din bön.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

© 2017 Hortlax EFS Kontakt