Tro och liv

Tankar inför helgen
Elfte söndagen
Tro och liv

”Stoppar du in i diskmaskinen och plockar bort här i köket medan jag åker och handlar?” Frugan ropade till mig från hallen innan hon smällde igen ytterdörren. Jag ropade tillbaka något i stil med, ”absolut!”

När hustrun åkt blev jag djupt försjunken i ett intressant textavsnitt inför söndagens Gudstjänst. Naturligtvis glömdes mitt löfte bort till henne att köket skulle vara städat och fint när hon skulle komma hem från affären. Tyvärr blir det ofta så för mig, att när jag har en bok framför näsan, eller att jag försöker tränga in i texterna som jag ska försöka förmedla något från, då försvinner jag in i mig själv och mina tankar. Därför har hustrun kommit på ett knep att få mig att lyssna till hennes önskan. Hon ställer sig framför mig och spänner ögonen i mig, och säger helt enkelt, ”repetera, vad sa jag till dig?” Då måste jag ju tänka till och landa i hennes värld. Det låter ju väldigt knepigt och urdumt, men det fungerar på mig. Hon hjälper mig att komma ur min tankebubbla och höra det hon säger till mig. När jag har mina vigseltal, då lyfter jag fram att ett lyckligt äktenskap vilar oftast i att man ser och hör varandra.
Men som du förstår så lyckas jag inte alltid med det som jag i vigseltalet uppmanar andra att göra. Jag kan ju skylla på att i mitt jobb som präst, talare och skribent, så behöver jag få vara i min bubbla, för att fundera och be, och visst, hon låter mig vara i den bubblan, men i bland så kommer hon och sticker hål i den för att jag ska lyssna till henne.
I en av helgens texter är det en pappa som behöver hjälp av sina två söner. Han ber dem gå ut och arbeta i hans vingård. Den ene nekar till uppdraget, men ångrar sig, och går sedan ut och gör det pappan bett honom om. Den andre sonen han säger som jag sa till hustrun, ”Jo absolut” han lovade att han skulle ut och jobba i vingården, men han gick inte.
Tro och liv är temat för helgen och tron föder liv menar jag, orden hör ihop. Jakob skriver att ”Bli ordets görare inte bara dess hörare!” Att göra det Gud säger till oss att göra, det är något av en trons injektion i våra kroppar.
Här i Piteå har en kvinna från forna Biafra fått en kallelse från Gud att be för Sverige och då speciellt för folket kring Piteå älv. När jag läser kristna tidningar då ser jag att hon inte är ensam om denna vision att be för Sverige. Det är människor från Kina, Korea, Tanzania, Amerika, ja i stort sett från världens alla hörn, som fått samma vision att be för Sverige.
De har lyssnat till Guds röst när han har kallat, och de har gått dit han har sänt dem.
De har blivit ordets görare inte bara dess hörare.
Gud har sänt oss ut till att arbeta i hans vingård. ”Se fälten har vitnat till skörd.” Det är vad Jesus ser och säger till dig och mig.
Låt oss inte bara säga ”Jo absolut”, och sedan fastna i TV fåtöljen.
Jag gläder mig över att det i vårt samhälle ändå finns så många människor som hörsammat kallelsen. Det är inte bara präster, pastorer, predikanter, diakoner, ungdomsledare, körledare som vecka efter vecka engagerar sig osjälviskt i församlingsarbetet. Det finns företagare som under åren skänkt miljonbelopp till Guds verk. Det finns hantverkare, lärare, bilmekaniker, läkare, pensionärer och vanliga Svenssons, som gjort stor skillnad genom sitt osjälviska engagemang. Allt därför att deras tro på Jesus som världens frälsare har fått liv i deras liv, därför vill de ge ut av sig själva för att andra ska få ta del av det liv som deras tro har gett dem.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman

Nådens gåvor

Tankar inför helgen
Tionde söndagen efter trefaldighet
Nådens gåvor

”Jag är lycklig, jag är lycklig,” det var lille Albin tre år som sjöng för full hals ute vid sandbanken. Han och hans familj kom till stugan en av de varmaste och soligaste dagarna denna sommar. Hans glada sång kom av att han hört Pippi Långstrump sjunga just den sången i en DVD som vi har i en av sovstugorna.
Albin sjöng medan han ömsom styrde och ömsom red på ett uppblåsbart flytetyg som skulle likna ett flygplan. Hans sång gladde även hans kusiner som också lekte i det ljumma havsvattnet, men också vi vuxna blev smittade av hans glada rop.
Som av en händelse har jag en flaska vatten ståendes på mitt skrivbord där ordet lycklig är tryckt med stora bokstäver. Att vara glad och lycklig är ju något som de flesta människor vill vara. Svenskarna är ett lyckligt folk enligt många internationella mätningar som FN:s World happiness report berättar om. Vi är lyckliga utifrån vår materiella standard men olyckliga utifrån vår ensamhet.
Att ha kärleksfulla och nära relationer till barn, föräldrar och nära vänner är väldigt centralt för att känna lycka. Det handlar inte om att ha många kompisar på Facebook, utan det viktiga är att ha några riktigt bra relationer. Att vara en vän, och ha en vän, det är något av en glädjefylld gåva.
Till helgen kommer vi i våra kyrkor att behandla ämnet, Nådens gåvor.Texterna för oss in i tanken att vi har något fint att dela tillsammans, och att vi behöver varandra. Vi är gåvor till varandra och dessa gåvor ska vi vara rädda om, men också våga vara glada i. Vi har fått varandra som goda gåvor från Gud, men också naturliga och andliga gåvor, som vi fått till uppgift att förvalta till allas bästa. Den före detta frontfiguren i Hipp hoppgruppen Kartellen, Sebastian Stakset kommer till Piteå i helgen och han har i sitt möte med Jesus fått en gåva att berätta om sin nyvunna tro med ord som berör dagens unga. Han har levt i ett mörker av ångest och missbruk men nu vill han dela med sig av den glädje som han fått i mötet med Jesus Kristus.
Nu skulle han kunna instämma med lille Albin i Pippis sång, ”Jag är lycklig, Jag är lycklig.” Vi vet och förstår att vi står mitt i en strid mellan det goda och det onda precis som Sebastian vittnar om. Vår strid står inte mot kött och blod, utan mot ondskans andemakter i himlarymderna, skriver Paulus. Därför behöver vi de andliga nådegåvorna för att föra fram Guds goda vilja i världen. Gåvorna skulle vara till nytta i församlingen, inte till någon privat andlig uppvisning om hur stor tro vi har, eller hur kärleksfulla eller givmilda vi är.

Svenskarna är ett lyckligt folk utifrån att vi har hög materiell standard, men samtidigt läser vi rapporter om hur sömn och ångestdämpande mediciner ökar i användning. Du och jag får vara nåde fulla glädje spridare till en värld som lider, vi gör det tillsammans, ensam är inte stark utan vi, tillsammans, utgör Kristi kropp där vi får vara ljuset i det mörker som alltmer tätnar runt omkring oss. Vi får dela med oss om att den finns en lycka som inte går att köpas för pengar.

Bibeln säger att vi har en strid att utkämpa, men i den här striden är det inte svärd, skjutvapen, eller kanoner som gäller utan det onda besegras genom det sköra, varma, svaga, spröda och bräckliga kärlekens språk, det är dessa nådens gåvor som Jesus har lagt i våra händer.
Mitt i kampen kan vi frimodigt sjunga med Albins Pippi Långstump sång, ”Jag är lycklig, jag är lycklig.”

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Goda förvaltare

Tankar inför helgen
Nionde söndagen efter trefaldighet
Goda förvaltare

”Titta vad jag hittade!” Det var vårt barnbarn Åke, elva år, som ropade till sin kompis när de beslutade sig för att vara miljöaktivister på försommaren ute vid stugan. De båda pojkarna gick med stor iver in uppdraget att samla ihop skräp vid kustremsan invid vår stenpir och brygga.
Åke hade hittat ett flöte som förmodligen hade tillhört någons nät eller mjärde. De pratade med iver om att de skulle städa upp längs stranden och att de skulle bidra med en liten del att rädda världens hav från plast och skräp.
Deras letande övergick efter en liten stund till andra intressanta projekt vid stranden, som att leta efter spigg fina stenar. Rädda världens hav engagemanget var starkt men det kom andra intressant saker emellan.
Jag läser om att vissa invikar vid västkusten är överfulla av plastskräp från Atlanten och Nordsjön. Naturskyddsföreningen skriver om att det beräknas finnas 269 000 ton plastskräp i våra hav. De menar att om det fortsätter i samma takt som nu kommer det att finnas mer plastskräp i våra hav än det finns fiskar och glädjande nog har Australien deklarerat att de ska förbjuda all export av skäpplast i framtiden.
Det finns många vackra initiativ som görs för vår miljö runt om vår värld. Vi för vår del försöker ute vid stugan att bidra till ett hållbarare samhälle genom att vi källsorterar på ett liknade sätt som vi gör hemma. Jag åkte upp till soptippen och tiggde mig till sex stycken gamla sopbehållare av järn, i dessa så kan vi sortera plåt, plast, porslin, brännbart och en för pantflaskor och burkar. Vi har också köpt ett kompostkärl för att återvinna vårt matavfall. Det är lite bökigt att forsla över vårt avfall från ön till sopstationen men i och med att vi har dessa behållare behöver jag bara göra en tur på hösten med allt vårt skrot.

Goda förvaltare handlar helgens texter om. Vi har, du och jag, som människor misslyckats med att förvalta Guds skapelse. Klimatångest är ett ord som återkommer i media allt flitigare. Vi har inte varit nog aktsam om det sköra i skapelsen. Visst är det så att gång på gång upptäcker vi att vi misslyckas med vårt förvaltarskap. Vi misslyckas med våra relationer, men även vi som kyrka har misslyckats med att förvalta nådens evangelium till våra medmänniskor.
Mitt i våra misslyckanden kommer han som är vår vän, Jesus, han är den gode förvaltaren, han talar nåd till oss.
Mitt i våra känslor om borde och måsten, så kommer han, vännen, Jesus Kristus till dig och mig och säger;
”Jag vet att du misslyckats med ditt förvaltarskap, men jag har ställt mig i ditt ställe. Jag vet att du inte orkar be som du borde, men jag ber för dig. Jag vet att du inte kan tro som du ville, men jag tror på dig. Jag vet att du inte älskar mig över allting annat, men jag älskar dig.”
I den nåden får du och jag vila i vårt förvaltarskap. Där i Guds barmhärtiga händer får vi lägga av vår klimatångest, och våra tafatta försök att vara miljöaktivister.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Andlig klarsyn Andlig klarsyn

Tankar inför helgen
Åttonde söndagen efter trefaldighet
Andlig klarsyn

”Neeej morfar inte så! Du får inte använda papper när du rengör dina glasögon. Du förstör och repar ytan på glasen.”
Det var vårt äldsta barnbarn, Julia som tillrättavisade mig när jag rengjorde mina glasögon med hushållspapper vid diskbänken.
Julia arbetar som försäljare vid en av Piteås optikaffärer, hennes arbetsdag består av att både sälja men också att vara kunderna behjälpliga när det gäller valet och skötseln av sina glasögon.
Utifrån hennes erfarenhet som specialist på området uttryckte hon sin bestämda åsikt att mitt sätt att rengöra mina glasögon på var helt förkastligt.
Hon har säkert rätt i det hon sa till mig, men det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Mina glasögon utsätts för ganska många prövningar. Jag kör ganska mycket båt under sommaren och vid varje tur får jag saltstänk över mina glasögon. De torkar och blir till små prickar på glasen. I snickarboden kommer det putsdamm och målarfärg på glasen och även någon liten prick från vinkelslipen. Där ute vid stugan brukar jag stoppa ned glasögonen i diskbaljan som står utanför köksfönstret och torka av dem med hushållspapper. Det har varit min hemlighet till dess att Julia läser den här krönikan. Jag kommer nog att få lite mer tillrättavisning nu när jag avslöjat mitt förfaringssätt.

Av de skäl som jag ovan har angivit, är det naturligt att jag inte alltid har perfekt och klart synfält. Det konstiga är att jag vänjer mig att ha lite halvsmutsiga glasögon, till dess hustrun påpekar att jag nog borde rengöra mina brillor, eller att jag själv upptäcker att jag inte ser klart.
Nu till helgen ska vi behandla ämnet andlig klarsyn i våra kyrkor. Att ha andlig klarsyn är viktigt i denna tid som vi lever i. Den kristna kyrkan måste lära sig att rengöra sina ”glasögon” för att se klart. I uppenbarelse boken kan vi läsa att ängeln uppmanar församlingen i Laodikeia att smörja sina ögon med ögonsalva så att de kan se.

Vi behöver andlig klarsyn när våra Hjärnspöken förföljer oss. När gamla synder poppar upp. Luther säger: Förlåtelsen och nåden är det viktigaste i läran. Lagen är någorlunda känd men nåden är ett evigt mysterium….
Det här är kanske det svåraste att kunna förstå, och tillämpa i sitt liv. Det är en svår konst att förstå och ta emot förlåtelse. Här behövs andlig klarsyn.
Som kristna vet vi våra brister och svagheter och vi ser gång på gång hur vår tro krackelerar. Det är det som driver oss till Jesus, han som är syndernas förlåtelse.
I Romarbrevet 5:10 läser vi…….
Inte att vi ska bli försonade, utan att vi blev försonade, inte genom vår ånger, bön, omvändelse, eller inte ens på vår tro på syndernas förlåtelse.
Hur blev vi försonade? Jo vi läser, Genom hans Sons död.
Inte sedan vi blev hans vänner, utan när vi var hans fiender.
Vi behöver få våra andlig glasögon rengjorda, till att få andlig klarsyn, att upptäcka, att Allt är fullbordat i Jesu offerdöd för oss.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman
© 2017 Hortlax EFS Kontakt