Uppenbarelsens ljus

Tankar inför helgen
Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag
Uppenbarelsens ljus

Joel, Joseph, Timon, Timo, Michael och Joel. Så heter de sex unga män som dog när de krockade med en malmlastbil vid Masugnsbyn sydost om Kiruna förra veckan. Kompisgänget kom från alporten Adelboden i Schweiz. Pojkarna hade rest till Sverige för att ta del av naturen och möjlighet att få se norrsken, åka skidor och pimpla.
Olyckan blev till en tragedi för pojkarnas familjer, och för hela skidorten Adelboden. Men även en tragedi för personen som körde malmlastbilen, lika väl som för ambulanspersonal, och övriga som blev tvungna att agera i denna fruktansvärda olycka.
Vid ett sådant här tillfälle, tänker åtminstone jag till lite extra när jag åker ut i trafiken. Hur lätt är det inte att en olycka kan inträffa. Jag börjar bli lite till åren, och jag har sagt till mina barn, att om de ser att jag inte längre klarar av att köra bil på ett säkert sätt, då ska de utan pardon ta ifrån mig bilnycklarna. Jag tycker att jag fortfarande kör bil på ett sådant sätt att jag inte är någon trafikfara. Men det är ju min subjektiva bedömning av min bikörning, hur vida mina medtrafikanter är av en annan uppfattning, det har jag ingen aning om.
Vi har äntligen fått en ny regering och en av de första kritiska rösterna till denna regeringsbildning var, att det var för få unga med som statsråd. Tvärtom tycker jag, det är för få gamla, som kan driva en politik för de gamla. Att bli gammal är i den kristna tron inget fult eller något nedlåtande utifrån bibelns perspektiv. Bibelordet håller istället fram de gamla som en viktig del i samhällsbyggandet. Bibelordet talar om att grått hår är en ärekrona, den gamle ska du ära osv.
Den gamles visdom ska inte föraktas, för den erfarenheten han har, den har han skaffat sig genom att leva, den är genomlevt.
I helgens texter möter vi två gamla personer. Det är Simon och Hanna, båda har templet som sitt andra hem. De tillbringade stora delar av dagen till bön och fasta. Det står att den helige Ande var över dem, ledde dem och talade till dem.
De ser den sju dagar gamla babyn som Maria och Josef kommer med. De lyfter upp Jesus barnet och välsignar och profeterar över barnet och över modern Maria. De säger, ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid”.
Några dagar senare kommer olyckan över Betlehem när kung Herodes män ställer till med ett blodbad bland traktens barn och unga för att oskadliggöra det kungabarn som de vise männen från östern hade talat om. Det var en tragedi för hela trakten, det står om ett skri av förfäran från Rama.
Tragedin var stor i Abelboden när budet om de sex pojkarnas död kom, likaväl för ambulans och vårdpersonal i Kiruna som blev tvungna att omhänderta dessa unga.
Tragedin var stor för Maria trettiotre år senare när hon var tvungen att följa sin son till gravens vila. Men glädjen blev desto större när hon upptäckte att han var uppstånden.
Att få sin tro förvandlad från en åsikt till en insikt det är ett under från Gud själv.
Den gamle Simon säger: ”Nu låter du din tjänare gå hem i frid som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du berett åt alla folk”.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Jesus skapar tro


Tankar inför helgen
Tredje söndagen efter trettondagen
Jesus skapar tro

Det kom ett brev på posten strax före jul som väckte min nyfikenhet. Av brevets logotyp kunde jag se att det kom från Pite Älvdals sjukhus. Jag tänkte att det var någon av mina läkare som jag träffat under min sjukhusvistelse som hade någon ytterligare information till mig i detta brev.

Men döm om min förvåning när jag öppnade upp brevet och i det låg det ett julkort som var adresserad till Pite Älvdals sjukhus, men med mitt namn skrivet längst upp. Någon hade läst min krönika i gratistidningen, som jag skrev när jag låg inlagd, för ytterligare undersökningar kring mina hjärtproblem. Avsändaren kände tydligen inte till min hem adress, därför skickades julkortet till sjukhuset i stället. Det var ett väldigt fint skrivet julkort, med de varmaste hälsningar till mig om ett snart tillfrisknade, och en förhoppning om att jag även fortsättningsvis skulle skriva mina krönikor i gratistidningen. Jag kunde inte uttyda vem som skickat kortet men jag blev mycket rörd över omsorgen och vänligheten som jag kunde läsa in i detta julkort. Men det blev också rörande vackert för mig, att någon bland personalen vid Pite Älvdalssjukhus gjorde sig omaket att stoppa julkortet i ett brev och posta det vidare hem till mig.

Helgens texter handlar om att Jesus skapar tro. I ett brev som Paulus postade till församlingen i Galatien kan vi nu till helgen läsa. ”Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son som har älskat mig och offrat sig för mig. Jag kastar inte bort Guds nåd”.
Denne älskvärde person som skickade julkortet till mig hade en tro på att jag skulle få julkortet på ett eller annat sätt, även om adressen inte var den rätta, kom den i alla fall fram till mig.
När det gäller vår bön till Gud säger Paulus att när vi ber, då ber vi ibland fel, men Guds Ande vet vad vi tänker, och i sin nåd vänder han våra böner så att de kommer rätt. Det är en del av Guds nåds fullhet.

Församlingen i Galatien hade ett problem, de hade svårt att förstå Nåden i Jesus. Det problemet kvarstår ofta också hos oss.
Förra veckan fick vi stifta bekantskap med en kvinna som fick möta Jesus vid Jakobs källa strax utanför Sykar. Denna vecka får vi ta del av fortsättningen av detta drama. Hon blir överraskad av att Jesus kunde avslöja henne så totalt, och ändå acceptera henne, precis som hon var. Hon fick uppleva Guds NÅD. Hon blev överväldigad av detta möte, Jesus hade skapat tro i hennes hjärta. Hon lämnade sin vattenkruka vid brunnen och sprang in i staden för att berätta vad hon sett och hört. På grund av hennes vittnesbörd kom många till tro på Jesus.

Jesus har postat ett brev, eller om du så vill ett julkort, med en hälsning från tronsalen in i ditt och mitt liv. Han säger i evangelietexten till oss alla som vill ha med honom att göra. ”Lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd”.
Gott folk, det är skördetid just nu. Människor i dag tar del av Jesus tron på ett nytt sätt. Jesus går omkring i våra byar och städer och skapar tro på honom och väcker en längtan efter ett liv som är meningsfullt.
Jesus ordet, eller Jesus brevet, är skrivet inte med bläck och penna utan med hans eget dyrbara blod. Visst vill du vara med i detta skördearbete??

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman




Jesu dop

Tankar inför helgen
Första söndagen efter trettondagen
Jesu dop

Varje dag föds flickor in i förtryck och orättvisor. Det kan vi inte acceptera. Flickor ska aldrig nekas, kränkas, hotas, utnyttjas eller tvingas – bara för att de är flickor. Så skriver svenska kyrkan på sin hemsida över rubriken ”En flicka är född”.
I foldrar från Svenska kyrkans mission berättas det om flickor som föds till ett liv i förtryck och orättvisor. Där står det att läsa. - Vi kan aldrig acceptera att flickor föds in i förtryck och orättvisor – bara för att de är flickor. Att fattigdom och normer gör att flickor får sämre möjligheter till utbildning, sjukvård eller försörjning. Att de utsätts för sexuellt våld, tvångsgifte eller könsstympning.
Nobels fredspris 2018 gick till två personer som kämpat mot sexuellt våld i krig och konflikt.
Gynekologen Denis Mukwege, från Kongo, delar priset med Nadia Murad som suttit fånge hos IS och berättat om sina fasansfulla upplevelser hos terrorgruppen.
– Hjälp mitt folk. Frita våra flickor, utplåna terroristerna, sa Nadia Murad. Tjugofem år gammal är hon den näst yngsta personen som fått ta emot fredspriset.
Läkaren Denis Mukwege, 63, har ägnat en stor del av sitt liv åt att hjälpa offer för sexuellt våld i Kongo. Mukwege och hans team har behandlat tiotusentals kvinnor, barn, även spädbarn, som utsatts för våldtäkt.
Helgens gammaltestamentliga text handlar om hur Farao befaller att alla gossebarn ska dödas. Men hur barnmorskorna trotsar Faraos lagar och i stället räddar alla gossebarnen. Ett av dem; Mose, läggs i en korg av flätad papyrusgräs, tätad av beck och tjära. Han sätts i floden Nilen där så småningom Faraos dotter hittar honom och tar honom till sig. Mose blev räddad genom vattnet och kungens dotter. Han blev adopterad in i den kungliga släktet.
I evangelietexten är det Jesus som döps i vatten. Han döps vid jordens lägsta punkt, där hörs rösten från tronsalen över honom. ”Du är min älskade son, du är den utvalde.”
Här startar Jesu kamp för oss alla. Jesus och alla som stod där fick höra rösten från den himmelska tronsalen, ”Du är min älskade son”.
Många är de söner och döttrar runt om i Norrbotten och i vår värld som får uppleva hemskheter i sin närhet liknande det Denis Mukwege och Naida Murad har upplevt.
Mose och Jesus fick uppleva hemskheter på olika sätt men det Jesus gör i sitt dop är att han går in under hela världens sjuka beteenden. Han går in under ett freds uppdrag för att skapa fred och frid mellan människan och Gud. Han döps in under ett dop han helst av allt skulle vilja undslippa. Han säger i Lukas 12:50 ”Jag har ett dop som jag måste döpas med, och jag våndas innan det är över”.
Våndan blir stor när han svettas blod i Getsemane, strax innan han blir bortförd till den smärtsamma korsfästelsen. Mitt i denna ångest och vånda säger han till sin Fader. ”Inte som jag vill utan som du vill”.
På grund av detta hörs ropet från tronsalen över ditt och mitt liv ”Denne är min älskade dotter/son”.Vi har blivit adopterade in i det kungliga släktet, han som är universums Herre har plockat upp oss och tagit oss in i sin famn. Vi är barn till kungarnas kung.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Nyårsdagen

Tankar inför helgen
Nyårsdagen
I Jesu namn
- Mormor kan du inte berätta en gång till om Jesus barnet och hans mamma Linda! Den lite udda förfrågan fick en svägerska till mig av sitt barnbarn.
Min svägerska hade suttit med sitt femåriga barnbarn framför julkrubban och berättat om Jesus och de strapatser som Maria och Josef fick utstå. Hon berättade om hur Maria lindade och lade Jesus i en krubba. Någon vecka efter detta första samtal i ämnet, kommer barnbarnet hem till mormor igen och vill höra om Jesus och hans mamma ”Linda”.
Han hade uppfattat att ”Linda” var den som lade Jesus barnet i krubban.
Tänk så här är det med all information som vi ger till varandra. Hur lätt är det inte att missförstå vad den andre säger. Så är det också med den Kristna tron.
Gång på gång har jag försökt förklara den kristna tron. Jag vet inte hur många gånger jag i min bristfällighet, fått förklara, vad jag ser Guds ord säger om oss, människor.
Här i Norrbotten har jag mött människor som ser Gud som den hotfulle och straffande Guden. En Gud som kräver och hotar. När jag hör dessa människors beskrivning om hur de uppfattat Gud, känner jag hur jag upprörs i mitt inre av en sorts ilska, men också av en förtvivlan, att jag och mina medkristna har så fatalt misslyckats med att beskriva Gud.
Under Juletiden beskrivs Gud på ett för mig alldeles fantastiskt sätt. Gud kommer till oss. Inte uppifrån utan underifrån.
Texterna handlar inför det nya året om Jesus. I Jesu namn börjar vi detta nya år.
Gud kommer till oss med det vackraste, dyrbaraste och finaste han hade. Han komer till oss med sin Son.
Gud erbjuder människan himlens alla rikedomar och skatter. Han erbjuder människan förlåtelse, frid och evigt liv. När Gud kommer till oss i detta namn, kommer också himlen till oss.
Livets stora mysterium finns gömt i detta namn.
Maria fick gång på gång bekräftelse från både änglar och människor att detta barn var sänd från himlen. Himlen har nu landat mitt ibland oss. Evangeliet är ett glatt budskap om en Gud som så älskar sin skapelse att han sänder det dyrbaraste han äger, för att rädda dig och mig till det eviga livet.
Kan du ta emot detta evangelium, att Gud har ”lindat” in dig, i sitt kärleks evangelium.
Episteltexten för nyårsdagen från Hebreerbrevet 13, får vara en hälsning från mig till dig. ”Gud själv har sagt: Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig, därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta.”
Ett gott nytt år önskar jag dig.
Gösta Degerman

Juldagen

Tankar inför helgen
Juldagen
Jesu födelse

Jag tror inte att jag är ensam om, att varje år när det blir dags att plocka fram olika julsaker, som har med el att göra, då är det alltid någon lampa som inte lyser. Då måste jag skruva och byta lampor till dess att jag lyckats lokalisera vilken lampa som är trasig.
Julen är ljusets högtid för oss i den kristna kyrkan. Lövhyddohögtiden var ljusets högtid för Israels barn, den firades i början på oktober till minne av Israels tid i öknen men också som en tacksamhets fest för den inbärgade skörden.
Då tändes de 25 meter höga ljusstakarna som stod inne på kvinnornas förgård. Stora delar av Jerusalem lystes upp av dessa. Under detta flödande ljus firade man en jublande Gudstjänst i templet.
Där vid ljusstakarna ställde sig Jesus och ropade ut. ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”.
Det kan man väl kalla, att vara pedagogisk. Det var nog inte någon som kunde glömma den predikan.
Texterna denna julhögtid berättar om stjärnan som tändes i öster, vi läser även om hur natten lystes upp av änglabesök och jubelsång, ute vid herdarnas äng, och att i Marias och Josefs hjärtan, där tändes en låga av hopp och glädje när de fick se den lilla gossen Jesus och höra herdarnas, och de vise männens vittnesbörd om honom.
Jag tror, att när de unga makarna såg på varandra, och på det lilla knytet i krubban, fylldes de av innerlig tacksamhet och förundran. Kanske sa de till varandra. ”Vad ska det bli av detta barn”?
I dag är vi lika förundrade över undret där i Julenatten. Gud blir människa. Vilken svindlande tanke! Han kom för att hjälpa oss ut ifrån vårt eget mörker, till att komma in i hans underbara ljus.
Tänd ljus i denna mörka tid och tänk på honom som är Guds underbara ljus och frälsning till oss.

En skön Jul önskar jag er alla.

Gösta Degerman


Tredje advent

Tankar inför helgen
Tredje söndagen i advent
Bana väg för Herren

Telefonen ringde för några veckor sedan. En välkänd röst hördes i andra ändan av telefonen, det var en lite, skrovlig, och genuin pitebondska som nådde mitt öra. - Hej det är Gunnar, sa rösten! Har du möjlighet att hjälpa oss den 26 december i Kyrkan?
Det var musik nestorn i Hortlax, Gunnar Wennberg som ringde och frågade om jag hade möjlighet att hålla en andakt i Hortlax kyrka, annandag jul. I över trettio år har EFS i Hotlax haft som tradition, att vara värd för en julkonsert i Kyrkan.
När Gunnar ringde mig fick jag idén till denna krönika. Priser har delats ut. Under Nobelfesten har priser delats ut till människor som gjort skillnad i vår värld. Även Piteå flickan Hanna Öberg har tilldelats bragd guldet. Jag har i flera års tid funderat över alla våra duktiga volontärer och ledare som vi har i våra kyrkor runt om i Norrbotten. Vecka efter vecka, år efter år jobbar de troget med barn, ungdomar, sång och musikverksamhet. De gör skillnad för många människor men får sällan någon uppmärksamhet eller uppskattning. De borde alla få pris för sin trohet och sina insatser.
Jag har under några år nominerat Gunnar Wennberg och Stig Sandlund, till årets Pitebo, men deras namn har aldrig kommit fram till någon omröstning. Jag vet inte varför. Jag har lyft fram dem som toppkandidater till att prisas, på grund av deras genuina kultur insats, inom kör och musikverksamheten i våra kyrkliga sammanhang.
Dessa båda herrar har lett körer och musikverksamhet i över 100 år tillsammans. De har berikat och välsignat inte bara Piteåbygden utan hela denna norra landsända men sina musikaliska gåvor. De har genom sin insats banat väg för många unga talanger att hitta sin väg in i musikens värld. De har varit trogna sina gåvor och sin kallelse.

Helgens texter handlar om Johanns döparen. Han är den som banar väg och öppnar för Jesu stund på jorden. Han är rösten av en som ropar i öknen står det. Matteus berättar att Johannes hamnat i fängelse. Han har varit trogen sitt uppdrag och talat ut till folket att de skulle omvända sig och tro på Guds budskap till världen, som är Jesus Kristus. Han talade ut till folket till de lärde och till kungen om vad Gud ville. På grund av sin förkunnelse hamnade han i fängelse. Därifrån sände han sina egna lärjungar till Jesus och frågade: ”Är du den som ska komma eller ska vi vänta på någon annan”? Då skickar Jesus honom svaret: ”De blinda ser, de lama går, spetälska blir rena, döva hör, de döda står upp och de fattiga får ett glädjebud.”
Den store profeten Johannes kom i tvivel, efter den stora väckelse han varit i, och nu hamnade han in i ensamheten, i det kalla, fuktiga, fängelset. Han hade varit trogen sitt uppdrag, men som så ofta blir dessa stora profeter, martyrer. Johannes dödades på grund av sin övertygelse.

Gunnar Wennberg och Stig Sandlund har båda varit, liksom Johannes, trogna sitt uppdrag. De har använt sina gåvor för att Guds rike ska få växa till. De har, efter bästa förmåga, guidat människorna de mött, vecka efter vecka, år efter år, till att genom sång och musik profetera, förkunna och berätta om det allra viktigaste som hänt i världshistorien, nämligen att Jesus Kristus är världens enda hopp.
Den kristna tron handlar NÅD. Alla vi som vill ha med Jesus att göra har vunnit det högsta priset, vi har supersegrat, som skriften säger. Vi har tilldelats det ”noblaste priset” i världen, nämligen Guds frälsning. Gud har genom Jesus öppnat en ny och levande väg för alla som vill komma. När vi närmar oss Jesus förvandlas åsikter till insikter. Jag skriver det gång på gång, den kristna tron är inte ett beteende utan ett beroende av Jesus Kristus som är Guds frälsning till oss.

En skön tredje advent önskar jag dig

Gösta Degerman





Andra avent

Tankar inför helgen
Guds rike är nära
Andra advent
Hoppsan! Vilket starkt ljus! Framför mig ser jag en rynkig gubbe. Ljuset avslöjar alla skråmor och rynkor i mitt ansikte. Det var lite överraskande med det starka ljuset från led lamporna över badrumsskåpsspegeln.
Jag har installerat nya led lampor i badrummet och ljuset från dessa lampor var betydligt starkare än vad jag hade tänkt mig. Helt plötsligt såg jag mitt ansikte mycket tydligare. Nu framträdde min orakade haka på ett avslöjande sätt, jag såg olika gropar, röda prickar och skäggstrån som jag inte visste fanns.
När jag skriver det här ligger jag i en sjuksäng vid Piteå lasarett. Jag blev inlagd på grund av vissa smärtor i bröstet den gångna natten. För några veckor sedan fick jag inopererat en stent i en av mina ådror, de ville kolla om det var den som på något sätt förorsakat mig dessa bröstsmärtor. När det gäller hjärtat, då är sjukvården på tå och lämnar inget åt slumpen. Jag har också fått besked att jag kommer att hållas kvar för observation ytterligare ett dygn. Efter det beskedet kom det en tung suck från mitt innersta. Det var ju inte så här jag hade tänkt fira fösta advent. Men nu är det på detta viset och här i sjuksalen ligger jag tursamt nog ensam, den underbart omsorgstagande personalen har stängt ner belysningen, det enda som lyser upp i rummet just nu, är en sjuarmad advents ljusstake och ljuset från min handdator, som min dotter hade vänligheten att komma med för en stund sen. Här blir jag uppassad och hjälpen är bara en knapptryckning borta.
I helgens texter berättar Jesus som så ofta förr några liknelser. Den ena handlar om det lilla fröet som planteras, och den andra liknelsen handlar om surdegsbröd. Jesus berättar om en kvinna som gör en jättedeg av 36 liter mjöl, till denna deg tar hon en oansenlig liten surdegs bit, som gör att hela den enorma degen blir genomsyrad.
Jesus talar om himlen och Guds rike som en hemlighet. Det handlar om att Guds ljuset har kommit. Han försöker förklara om Guds rikes sprängkraft. Guds rike kommer till oss som ett oansenligt litet ord, men i sig har det en oerhörd sprängkraft. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning. Kraft heter på grekiska ”Dynamis”, i svenskan känner vi igen ordet som dynamit. Det finns sprängkraft i Guds ord.
Så här i adventstid tänder vi ljus, en del av oss många, andra smyckar hela huset med olika belysningsalternativ, men för hustrun räcker det att adventsstjärnan får lysa upp i fönstret. Men även de allra minsta ljusen tränger undan mörkret.
För mig i vårt hem, är det nu flödande ljuset i badrummet, ett problem eftersom ljuset avslöjar allt. Inte visste jag att jag hade en sådan rynkig och skrynklig hy, och trots mitt nyrakade ansikte upptäckte jag i ljuset, flera ställen i mitt ansikte som behövde rakas. Ljuset avslöjade mig. När jag nu stänger av datorn och ska försöka att sova i min sjukhussäng då kan jag, om jag så behöver, under natten bli vägledd till toan av skenet från en liten oansenlig advents ljusstake som lyser i sjukhussalsfönstret. Då blir jag också påmind om att Guds ord är ljuset på vår stig.
Himmelriket är närmare dig än vad du tror. Det ryms i ett oansenligt litet upplyst ord från Gud.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Första advent

ankar inför helgen
Första Advent
Ett nådens år

”Det var en evig tur att du kom just nu och fick det här åtgärdat. Hade den här proppen lossnat skulle du fått en jätteinfarkt,” sa läkaren till mig efter det jag genomgått en ballongvidgning med en insättning av stent i en av mina kranskärl.

Nu är jag märkt med ett metallnät i anslutning till min vänstra hjärtkammare. Jag hade gått och burit på denna ”hjärtbomb” i en längre tid utan att jag haft vetskap om det. Livet hade rullat på som vanligt men förvisso hade jag känt mig mera trött och andfådd vid ansträngning. Jag tänkte som alla andra skulle ha tänkt, att min kondition inte var riktigt på topp, därav min andfåddhet. Men det visade sig att det var något allvarligare som gömde sig i kroppens blodsystem. Det livgivande syresatta blodet fick inte riktigt det genomsläpp det behövde för att min kropp skulle fungera normalt. Med ett metallnät i ådern har nu hjärtat fått igång sitt normala flöde av syresatt blod till gagn för alla kroppens delar.
Med ett metall nät i kroppen, då har jag en fundering om metalldetektorn vid flygplatsen kommer att högljutt signalera, om jag nu nångon gång ska i väg på en flygresa?

Ett nådens år är rubriken för söndagen som kommer, och för övrigt också den första söndagen i vårt kyrkoår. Texterna ger oss berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna med en folkskara som ropar, hoppar, jublar och prisar honom. Matteus hänvisar till en profetia från Sakarja 9:9 där det står. ”Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och ett föl, ett lastdjurs föl.”
Ropen ekade mellan stenhusen, ”Hosianna Davids Son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
Det var befriaren, läkaren, själavårdaren, predikanten, helaren som med ett koppel av flera tusen anhängare, var på väg in till Jerusalem för att fira påsk.
Dessa människor var märkta i sina hjärtan av Jesu beröring, hans handlingar, eller av hans ord, som till ett exempel. ”Dina synder förlåtas dig, ta din bädd och gå”. Eller, ”Jag är vägen sanningen och livet”. Folket hade rörts ända in i hjärteroten av hans förkunnelse och av hans person. Därför kunde också Petrus säga: ”Vi tror och förstår att du är Guds helige”.

Men där fanns också människor i Jerusalem som ville hindra Jesus från att räcka folket det livgivande, uppfriskande budskapet om Guds fred på jorden.
Liksom proppen i mina ådror hindrade det syresatta blodet att komma ut i min kropp ville ledarna i Jerusalem hindra Jesus att ge folket det liv som kom från Gud.

Jag läste om en man som hamnat i tvivel om han verkligen kunde få vara ett Guds barn. Han hade flera argument. Han sa till sig själv att han inte var god nog, han var inte värdig, han kände inte rätt sorg över synden, han var så kall och död, han kunde inte vila i sin tro. Tvivlet var som en propp i blodsystemet som hindrade honom från att fullt ut tro sina synders förlåtelse. Men en natt drömde han, att Gud visade honom en sångbok, med bara vita tomma blad. Det enda orden i boken, sida efter sida var, ”Fullbordat”! Gud säger till dig och mig, om och om igen, denna advents och julhögtid, ”det är fullbordat”! Gud har i Jesus opererat in sin ”stent” i vårt blodomlopp för att hans flöde av det livgivande blodet ständigt ska flöda igenom vårt blodsystem. Där varje pulsslag i oss är ett eko från himmelen som säger:
Du är förlåten, det är fullbordat, du är förlåten, det är fullbordat.
En skön adventstid önskar jag dig
Gösta Degerman

Ett nådens år

Tankar inför helgen
Första Advent
Ett nådens år

”Det var en evig tur att du kom just nu och fick det här åtgärdat. Hade den här proppen lossnat skulle du fått en jätteinfarkt,” sa läkaren till mig efter det jag genomgått en ballongvidgning med en insättning av stent i en av mina kranskärl.

Nu är jag märkt med ett metallnät i anslutning till min vänstra hjärtkammare. Jag hade gått och burit på denna ”hjärtbomb” i en längre tid utan att jag haft vetskap om det. Livet hade rullat på som vanligt men förvisso hade jag känt mig mera trött och andfådd vid ansträngning. Jag tänkte som alla andra skulle ha tänkt, att min kondition inte var riktigt på topp, därav min andfåddhet. Men det visade sig att det var något allvarligare som gömde sig i kroppens blodsystem. Det livgivande syresatta blodet fick inte riktigt det genomsläpp det behövde för att min kropp skulle fungera normalt.
Enligt en undersökning som släpptes för några dagar sedan, visade den på att män i Norrland har sämre kondition än riksgenomsnittet. Andra undersökningar visar också att vi män har en benägenhet till övervikt som i sin tur skapar ohälsa.

Ett nådens år är rubriken för söndagen som kommer, och för övrigt också den första söndagen i vårt kyrkoår. Texterna ger oss berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna med en folkskara som ropar, hoppar, prisar. Matteus hänvisar till en profetia från Sakarja 9:9 där det står.
”Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och ett föl, ett lastdjurs föl.”

Ropen ekade mellan stenhusen, ”Hosianna
Davids Son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
Det var befriaren, läkaren, själavårdaren, predikanten, helaren som med ett koppel av flera tusen anhängare, var på väg in till Jerusalem för att fira påsk. Några dagar senare hörs ropen eka mellan stenhusen igen, men då har de förvandlats till hatiska slagord som, ”Korsfäst, korsfäst”!
Jesus hade gjort något med människorna i Jerusalem, vissa var eutiastiska andra hatiska. Så är det även i adventstiden 2018. Vissa svenskar är antuiastiksa till advent och julfirandet andra är emot.
Det är vad den kristna kyrkan genom åren alltid fått kämpa mot. Eftersom den kristna tron är exceptionellt speciell, får den också många motståndare. Ingen gång i världshistorien har vi haft så många martyrer som just i denna tid. Annandag jul har rubriken,
Martyrerna, där vi i kyrkan på ett speciellt sätt belyser förföljelsen av de kristna över hela vår värld men det får jag återkomma till senare under adventstiden.
Där fanns människor i Jerusalem som ville hindra Jesus från att räcka folket det livgivande, uppfriskande budskapet om Guds fred på jorden.
Liksom proppen i mina ådror hindrade det syresatta blodet att komma ut i min kropp ville ledarna i Jerusalem hindra Jesus att ge folket det liv som kom från Gud.
Jag vill räcka dig som läsare en bild som jag hämtat från en bok som återfinns i min bokhylla.
Där berättas om en man som hamnat i tvivel om att verkligen kunde få vara ett Guds barn. Han hade flera argument. Han sa till sig själv att han var inte god nog, Han sa till sig själv att han inte var värdig. Inte rätt sorg över synden, han var så kall och död, han kunde inte vila i sin tro. En natt drömmer han att Gud visar honom en sångbok, han slår upp den och på varje sida i hela boken stod det: ”Det är fullbordat”. Gud säger till dig och mig, om och om igen, det är fullbordat. Gud har i Jesus opererat in sin ”stent” i vårt blodomlopp för att hans flöde av det livgivande blodet ständigt strömmar igenom vårt blodsystem. Där varje pulsslag i oss har ett eko frånhimmlen som säger:
Du är förlåten, det är fullbordat, du är förlåten, det är fullbordat.
En skön adventstid önskar jag dig
Gösta Degerman

Vaksamhet och väntan

Tankar inför helgen
Söndagen före Domsöndagen
Vaksamhet och väntan

”Kan du hämta mig om en timme vid busstationen”? Det var hustrun som ringde från bussen. Hon var på väg hem till Piteå efter ett par dagar i Umeå. När jag är uppbokad på olika uppdrag och våra agendor inte kalibrerar då brukar hon ta bussen ner till vår son som bor i björkarnas stad. Hon får nästintill abstinens besvär om hon inte får träffa sina barnbarn nog ofta.

Vi brukar boka in cirka tre resor per termin till sonen, men ibland misstämmer det med de olika uppdrag som jag fortfarande har. När en sådan dubbelbokning inträffar då brukar Hustrun ta bussen till barnbarnen för att inte missa tillfället att få träffa de små. Det var vid en sådan tilldragelse som samtalet ovan orsakade vissa bekymmer för mig. Hon var på väg hem flera timmar tidigare än vad jag beräknat.
Efter det jag lovat hustrun att dyka upp på busstationen, steg pulsen snabbt hos mig. En timme hade jag på mig att städa upp lägenheten efter mina korta ungkarsdagar. Snabbt började jag tömma diskmaskinen. Hela diskbänken var belamrad med pannor och porslin som jag tänkt diska lite senare. Men nu var det bråttom, kvinnan min skulle ju komma hem. En timme hade jag på mig att återställa lägenheten i det skick som hon är van med att den ska se ut. När diskmaskinen var tömd fyllde jag på med all smutsig disk jag lämnat under de dagar hon varit borta. Fram med sopen och skyndsamt sopade jag av golven från smulor. Hur såg soffan och soffbordet ut? Sängen skulle bäddas och skor och jackor hängas undan. Blommorna skulle vattnas och lamporna i fönstren tändas. En sista genomgång av toan och lite golukt i toastolen och rengöring av handfat och spegel från tandkräms stänk. Nu, tänkte jag, nu finns det inget hon kan anmärka på. Visst, jag erkänner, jag är väldigt mycket en ögontjänare, när det gäller att få hustrun att tro att hon är gift med världens bästa karl som håller snyggt och rent omkring sig.

Helgens texter handlar om att vara vaksam och väntande på att Jesus ska komma igen. Han kommer inte att ringa och meddela när han kommer, utan det kommer att ske när vi minst anar det.
När jag läser texterna förstår jag, att Jesus menar, att vi inte ska vara ögontjänare utan att vi ständigt ska vara beredda att han ska komma. Texterna talar om tio jungfrur som väntar på att brudgummen skulle komma. Men bara fem av dem hade förberett sig för den stora festen. Alla somnade, till det yttre kunde man inte se någon skillnad, men när ropet ljöd att brudgummen var å färde, då var det fem stycken som inte var beredd att möta honom.
Vi i kyrkan kan nu och då få höra att det inte är någon skillnad mellan en kristen och en ickekristen. Vi äter ju samma mat, arbetar på samma arbetsplatser, skrattar till samma skämt, går till samma butiker osv. Till det yttre är det ofta inte så stor skillnad, men till det inre, i våra hjärtan, där är den stora skillnaden.
Jag skriver i den här krönikan, jag predikar i Gudstjänsten om samma sak, gång på gång.
Den kristna tron är inte ett beteende, utan det är ett beroende av Jesus och hans förlåtelse.
Den kristna tron är inte religion, utan det är relation med den uppståndne Jesus.
Den kristna tron är inte prestation, utan vila i det Jesus har gjort för oss.
Den kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person, Jesus Kristus.
Den kristna kyrkan är inte en organisation, utan det är en organism, den är levande.
Gud vill inte ha ögontjänare utan han vill ha våra hjärtan.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman



© 2017 Hortlax EFS Kontakt